Hur COVID-19 kapar en psykologisk sårbarhet
Innehåll
Med cirka en miljon människor döda verkar det helt klart att COVID-19 påverkar vår fysiska hälsa. Och ändå, när forskare analyserar informationen kring detta virus, har ett dolt och angående tema också blivit uppenbart. COVID-19 verkar på ett skickligt sätt utnyttja vår psykologi. Våra psykologiska tillstånd, särskilt upplevelsen av kronisk stress, kan utgöra en stor sårbarhet för allvarliga COVID-19-komplikationer. Ännu mer oroande, COVID-19 kan förvärra de mycket mentala mönster som bidrar till vår nuvarande situation.
För att förstå sambandet mellan vårt mentala tillstånd och detta virus måste vi veta vem som lider mest av komplikationerna med koronavirus. I början av pandemin sa man ofta att viruset ”inte diskriminerar”. Vi vet nu att detta uttalande är felaktigt. Människor som upplever svår sjukdom och högre dödsfall från COVID-19 tenderar att vara de med redan existerande hälsoproblem som hjärtsjukdomar, diabetes, högt blodtryck och cancer. En stor mängd bevis visar sambandet mellan stress och utvecklingen av dessa hälsotillstånd.
Generellt sett är upp till 90% av mänskliga sjukdomar kopplade till aktivering av stresssystemet. Sjukdomarna med de starkaste kopplingarna till stress inkluderar diabetes, cancer, hjärtsjukdomar och högt blodtryck, vilket nästan speglar listan över sjukdomar som är förknippade med sämre resultat från COVID-19-infektion.
Vetenskaplig forskning belyser också de starka förbandet mellan kronisk stress och immundysfunktion. Detta är ett centralt fokus för det växande området psykoneuroimmunologi. Psykologisk belastning verkar påverka vår immunitet genom det sympatiska nervsystemet och hypotalamus-hypofys-binjuren (HPA). Man tror att kronisk stress har två stora influenser på immunsystemet. För det första leder det till det allmänna undertryckandet av vår immunitet, vilket gör det svårare för oss att få svar på en infektion. Till exempel är det tänkt att minska funktionen hos våra naturliga mördarceller, vilket skadar en del av immunsystemet som hjälper till att bekämpa virus.
Förutom detta mer utbredda immunsuppression verkar kronisk stress också inducera ett tillstånd av låggradig inflammation. På det verkliga sättet verkar detta paradoxalt, eftersom en av de främsta effekterna av stresshormoner är en sänkning av inflammation. Men när stress övergår från akut till kronisk börjar inflammationsnivåerna stiga, potentiellt som ett resultat av förändringar i stresshormonreceptorn. Förhöjd inflammation i sig anses vara en bidragande faktor till många av de sjukdomar som ger en högre risk för COVID-19-komplikationer. Det är också anmärkningsvärt att en intensiv inflammatorisk reaktion som kallas ”cytokinstormen” är inblandad i dödsfall på grund av COVID-19.
Med dessa idéer i åtanke kan kronisk stress utgöra en av de mest underskattade riskfaktorerna för sämre resultat från COVID-19. Tyvärr betyder det att vi kan vara särskilt mottagliga för viruset just nu. Det beror på att dagens människor upplever mycket kronisk stress. En undersökning från Gallup från 2019 visade att amerikanerna rapporterade mer stress, ilska och oro än de hade under det senaste decenniet, och över hälften av dem sa att de hade upplevt stress under större delen av dagen innan. Detta innebär att vår dåliga redan existerande psykologiska status gjorde oss troligtvis särskilt utsatta för virusets effekter.
Som om det inte vore tillräckligt illa, antyder ökande forskning att viruset bara kan förvärra vår dåliga psykologiska hälsa ytterligare. Amerikaner bedömde i genomsnitt sina stressnivåer högre än 2020 och, förvånande, rapporterade att COVID-19 var en betydande källa till den stressen. I en tid av utbredda lockdown-protokoll finns det en oro för att redan förhöjda ensamhetsgrader har förvärrats, och ny forskning tyder på en global uppgång i stress, depression och ångest. Det är också anmärkningsvärt att dessa effekter kan oproportionerligt påverka minoriteter.
Den här bilden verkar dyster. Ändå finns det flera skäl att uppmuntras. För det första visar vissa data att ensamhet kanske inte har försämrat så dramatiskt och att många faktiskt upplever ökat stöd från andra. Dessutom, från april till juli, kan amerikanska stressnivåer till och med sjunka.
Vad kan vi göra för att ytterligare förbättra vårt psykologiska tillstånd? Först kan vi minska vår kontakt med onödig och oproduktiv exponering för stress. För detta ändamål kan vi ge oss själva och andra möjlighet att ta en paus från spekulativa, sensationella och ohjälpsamma rädsla-laddade konversationer kring viruset. Efter forskarnas förslag bör vi överväga att begränsa vår exponering för upprepad medietäckning av pandemin, särskilt när den ger minimal ny information. Pandemirelaterad exponering för sociala medier kan också vara ett problem, med data från flera länder som indikerar en koppling mellan stressrelaterade symtom och överdriven användning av sociala medier.
Stress Essential läser
Stressavlastning 101: En vetenskaplig guide
Populär Idag
Effekten av omedvetna föreningar på besökarnas beteende
